Äntligen tillbaka!

Hur ska man hinna blogga? Tiden är så knapp och så mkt man vill göra.

Idag har jag retat mig på:
att Allan helt plötsligt håller på och krånglar med sömnen igen
att man inte ska kunna gå ut och roa sig lite & komma i säng vid midnatt utan att känna sig som ett vrak dan efter (vilket givetvis hänger ihop med ovanstående punkt)
att Allan jämt ska krångla när man går på café
min dåliga arbetsdisciplin
allt folk på stan

Idag har det gjort mig glad att:
busa med Allan
Allan har gått 3-4 steg


Dagens känslor verkar väldigt nära sammankopplade med Allans bästa och sämsta sidor. Han är ju fantastisk men man blir gnällig av att vara trött. Man orkar inte riktigt engagera sig i så mkt annat då. Sammanfattningsvis inser jag att jag låter ganska sur, men det är jag inte... lite kinkig bara...

Hade i alla fall otroligt kul igår. Var på Johannebar med mammorna från familjeliv, åt god kycklingburgare och drack gott rött vin. Skrattade mycket. Gillar ställen där man förutom god mat, dryck och service också kan sitta prata och faktiskt höra vad alla säger trots att man är fler än 2-3 personer.

Ikväll fältas det på stan, alltså har jag möjligheten att tillbringa kvällen på valfritt sätt inom husets fyra väggar. Allan sover redan. Jag antar att det förmodligen inte blir mer spännande än att jag kommer att fastna framför datorn, inget som lockar på TV och jag är alldeles för trött för att jobba. Det hade varit bra om jag gjort det annars eftersom jag bara lyckats åstadkomma 6 timmars arbete den här veckan. Skärpning from måndag.